13 september 2009
Idag lämnade mormor oss! Jag var och hälsade på henne igår (läs lördag 12 september) och då mådde hon inte bra. Hon hade mått dåligt till och från det senaste. Jag vet att jag var och hälsade på henne runt jul och därefter och då var det inte så bra. Hon var ju även inlagd på sjukhus en period. I maj när hon fyllde år var hon på topp - Hon skrattade hela tiden och verkade pigg. Hon hade glimten i ögat den dagen. Det är så jag vill minnas henne!
Igår (läs lördag) när jag hälsade på henne såg hon väldig svag ut. Hon andades väldigt snabbt ena sekunden och nästa låg hon helt stilla. Otäckt! Det kändes bra att få träffa henne! Mamma frågade om hon kände igen mig men det var svårt att förstå vad hon svarade även om det lät som hon sa ja. Hon tittade på mig länge, men jag tror inte hon kunde placera mig.
Det jag inte kan förstå är att hon mådde så bra i torsdags och när jag och mamma kom dit i lördags så mådde hon jättedåligt. Varför ringde ingen?! Dom hade ju ringt innan...
Nu efteråt känns det bra att jag fick träffa henne en sista gång. Jag minns att jag tänkte där och då att det kunde vara sista gången. Även om hon inte mådde bra så fick vi prata med henne och sitta med henne en lång stund. Se henne ge ifrån sig ett litet leende trots tröttheten. Stackars lilla mormor! Nu får du vila ut!
Igår (läs lördag) när jag hälsade på henne såg hon väldig svag ut. Hon andades väldigt snabbt ena sekunden och nästa låg hon helt stilla. Otäckt! Det kändes bra att få träffa henne! Mamma frågade om hon kände igen mig men det var svårt att förstå vad hon svarade även om det lät som hon sa ja. Hon tittade på mig länge, men jag tror inte hon kunde placera mig.
Det jag inte kan förstå är att hon mådde så bra i torsdags och när jag och mamma kom dit i lördags så mådde hon jättedåligt. Varför ringde ingen?! Dom hade ju ringt innan...
Nu efteråt känns det bra att jag fick träffa henne en sista gång. Jag minns att jag tänkte där och då att det kunde vara sista gången. Även om hon inte mådde bra så fick vi prata med henne och sitta med henne en lång stund. Se henne ge ifrån sig ett litet leende trots tröttheten. Stackars lilla mormor! Nu får du vila ut!
I veckan (veckan innan det hände) har jag tänkt mycket på mormor (hon passade oss mycket när vi var små och vi har många fina minnen från den tiden); När jag och Evelina sov över och spelade Fia med knuff/djurspelet, åt sockerfria karameller och fick pannkakor till frukost. Det var tider det!
Söndagen kändes overklig! Att ena dagen sitta brevid mormor, klappa henne och prata med henne och nästa dag är hon borta. Overkligt! Sorgligt! Den stunden med mamma, mormor och jag är nu bara ett minne. ♥ Vila i frid ♥
Håller på att kolla kransar nu...Den här tycker jag är fin...
Kommentarer
Trackback
