Fy sjutton
Fick reda på i måndags att den platsen jag ska få (andra avdelningen) efter sommaren - hon som har den vill vara mammaledig från augusti men har inte fått intyg att hon får/kan vara det. Hennes barn kommer i oktober (alltså två månader senare). Jag gick och pratade med chefen idag och sa att "Jag ska väl vara på ______ från första dagen. Då svarar hon mig att det kan hon inte svara på. Sedan är det inte klart med den nya personen som ska börja. Hur tänker chefen? Allt sådant ska ju vara klart för längesen. Vad ska barnen/föräldrarna tänka? Jag vill ju veta innan sommaren och nu börjar jag tröttna på sådana här svar. Trodde allt var klart och nu kanske jag alltså måste stanna två månader på min gamla avdelning med 20 nya inskolningar. Vad ska barnen känna och föräldrarna tycka om jag byter avdelning efter två månader? Hur blir det med min inskolning och min kontakt med barnen på den andra avdelningen? Hur blir det med mitt schema? Alla jobbar ju olika procent och det går inte att fixa scheman hur som helst på en dag. Jag kommer ju att få ta det som är över...Fy vad ledsen jag blev när jag hörde detta, jag som trodde att allt var spikat och klart. Ibland undrar jag hur vissa tänker...
Så nu kommer jag gå att tänka på detta hela sommaren för chefen vet inget förrän vi öppnar igen (om äns då)?! Första dagen jag kommer vet jag alltså inte när jag ska komma, vilka jag ska jobba med, vilket schema jag ska ha, vilka inskolningar o.s.v. Orka tänka på detta på semestern och oroa sig över hur det ska bli. Inte nog med det fick jag betala en tusenlapp hos tandläkaren igår fastän det inte var hål i tanden. Fy sjutton var livet är orättvist ibland!
Så nu kommer jag gå att tänka på detta hela sommaren för chefen vet inget förrän vi öppnar igen (om äns då)?! Första dagen jag kommer vet jag alltså inte när jag ska komma, vilka jag ska jobba med, vilket schema jag ska ha, vilka inskolningar o.s.v. Orka tänka på detta på semestern och oroa sig över hur det ska bli. Inte nog med det fick jag betala en tusenlapp hos tandläkaren igår fastän det inte var hål i tanden. Fy sjutton var livet är orättvist ibland!
Kommentarer
Trackback